Jag blev nog egentligen med hund av en tillfällighet, (tror jag). Allt började med att min mamma förlorade sin svarta Flatcoated Retrievertik "Tarri" i en bilolycka sommaren 2000. Sorgen var enorm och en ny tik skulle så småningom införskaffas. En lång historia kort, jag lovade hjälpa till, vilket till slut resulterade i kontakten med Eva Park på Kennel Duckpond. Vi var och tittade på en kull bruna valpar och så bara någon vecka innan det var dax att hämta hem valpen hade mamma kommit fram till att hon nog borde skaffa en hund av mindre ras. Alla som suttit i en valplåda kan nog förstå hur svårt det kändes att veta att jag inte skulle få lära känna "vår" valp. Det gick bara inte, hon fick bli min! Duckpond Mocca Bean som till vardags heter Tammie hämtades hem av mig och min son Hampus i mars 2001.

Tammie var ganska egensinnig redan som valp och vartefter jag provade på olika aktiviteter tillsammans med henne så kom jag fram till att jag inte var tillräckligt kunnig för att få henne att fungera som apportör vilket var mitt främsta intresse. Vi har avverkat viltspår utan att få det att fungera mer än till anlagsklass och där fick även husse ta över ett tag. Det är inte så att hon inte har förmågan utan snarare att hon är svår att motivera i allt som kräver samarbete.

Under 2002 väcktes planer för införskaffandet av en tik till, självklart en "Flatte", som skulle vara lite mer lyhörd och samarbetsvillig. Lagom till att vår son Liam föddes i Oktober 2002 hade jag hittat en uppfödare, Kennel Söklustens, som hade planer på en kull som jag trodde skulle motsvara mina förväntningar. Valparna föddes i April 2003 och lagom till sommaren följde Hampus återigen med mig för att hämta hem en valp, Söklustens Rolls-Royce Black Shadow som fick tilltalsnamnet Lakka. Hon visade tidigt att hon besatt dom kvaliteter som jag eftersökte såsom spontanitet, lyhördhet, samarbetsvilja och dessutom exteriört tilltalande. Hittills har vi sysslat med lite av varje bl.a apportering, viltspår och lite lydnad men jag upplever att vi skulle kunna jobba med vad som helst. Hon verkar tycka att allt är i princip lika roligt.

Ända sedan Kjelle och jag träffades 1998 har han till och från pratat om önskan att skaffa en "rådjurs"hund eftersom hans största fritidsintresse alltid varit jakt. Så efter vår dotter Tuvas inträde i världen, juli 2004, påbörjades jakten efter en Petitvalp med leverans lagom till våren 2005. Det kanske låter som en enkel uppgift men det räcker inte med att veta vad man vill ha eftersom rasen inte är så utbredd och kullarna är förhållandevis små. Dessutom är kön oftast lång hos uppfödarna, i synnerhet om man, som i vårat fall, vill ha en tikvalp. Efter ett ganska digert arbete fick vi i allafall kontakt med Merete på Bøjentans Kennel i Norge där en kombination tilltalade oss och som tur var blev det många tikar. Den 1:a maj bar det så av för en resa ToR Norska gränsen och den här gången följde Kjelles dotter Jackie med som valp"stöd". Sent på kvällen kom vi hem med Bøjentans Deijliga Skogsvittra som vi redan bestämt skulle kallas för Vittra. Första vintern provade vi att släppa henne för drevjakt några gånger och hon visade redan då prov på att hon med mer erfarenhet kommer att kunna bli en duktig jakthund.

Våren 2006 lånades Lakka ut till Kennel Söklustens vilket resulterade i åtta valpar. Planen var att jag skulle behålla en tikvalp men i slut ändan vågade jag inte eftersom min arbetssituation inte hade löst sig som det var tänkt. Istället dök möjligheten till ytterligare en hund upp på hösten. Jag fastnade för en kombination hos Kennel Toffedreams. Tanken var även här att det skulle komma hem en tik men efter mycket funderande landade beslutet i min första hanhund. Den 7 november flög jag till Kalix och valde ut Toffedreams Turncoat som jag kallar för Tito.