24 april-10 - Där satt den!
Som en del säkert vet debuterade Tito och jag på jaktprov redan i höstas men gick inte alls bra.

Främst berodde det på min dåliga nervkontroll men också orutin. Därför är det extra skönt att när man startar en gång till och allt fungerar.

När jag anmälde till Råby var jag inte alls säker på att vi (Läs Lotta!) faktiskt skulle våga starta. Vi har inte tränat någonting sedan i höstas, visserligen har Tito hög kapacitet men träning ger ju som bekant bättre förutsättningar ;).

En lång vinter och mycket arbete sista halvåret för min del har också gjort att hundträningen varit nedprioriterad. Första riktiga träningspasset var den 5/4 i samband med vår kursstart hos Tina Engström. Någon vattenträning kunde vi inte köra förrän kurstillfälle två, 18/4, dessutom råkade jag höra att Råby provet var svårt men Tito kändes stabil så med Tinas lugnande ord, "Se det som en av våra träningar.", som ett mantra i huvudet och i sällskap av min stöttande vän Terese styrde vi kosan mot Nyköping i Lördags.

Vi hade startnummer 13!, det positiva var att vi inte behövde vara där förrän kl.11, skönt! Rastade Tito och efter genomgång hann jag titta på 3 ekipage, varav Linn Udin med sin Trolla, halvsyster till min Lakka, (Söklusten) var ett. Väldigt skoj att vara där och dela hennes glädje över deras 1:a pris. GRATTIS än en gång Linn! Efter det avbrott för lunch och sedan dags att förbereda oss eftersom det endast var en startande innan det var våran tur. Som vanligt klarade jag inte av att äta speciellt mycket men jag var ändå inte så hysteriskt nervös som jag brukar vara.

Efter ca. en kvarts väntan vid hundstoppet var det så våran tur, Kent Palmgren, domare för dagen hälsade oss välkomna med några skämt såsom, vad kan det här vara för ras, förslag, någon? Storpudel, ha ha... Ni vet att ni startar på 1:a HP? Förmodligen hans sätt att lugna en och jag vet inte om det funkade, just då, just där ville jag bara komma igång och få det överstökat, det kändes som vi stod där i en evighet. Så äntligen säger han: koppla loss och följ med skytten. Hela provområdet var långsträckt och låg precis jäms med sjön och startplatsen låg uppe på brinken där även publiken stod och kunde följa hela provet. Ner till höger efter ca 5m transport kom det skott med en enkelmarkering i lågväxt något slyig terräng. Tito satt stadigt i väntan på kommando, gick rakt mot markeringen, något kort, sökte sig fram sista biten, tog upp och sen raka vägen hem i hand! Där släppte nervanspänningen lite för min del, då var vi igång.

Vänder helt om följer skytten några meter snett ner till vänster i stället, skott under transport, Tito släpper lite i fotgåendet men jag låter bli att stöka med honom utan säger bara åt honom att vänta medan jag får instruktioner om söket av skytten. Det var smalt, djupt med 6 st väl spridda vilt varav 2 nere i/vid vattnet. Han ville gärna ner dit och efter två inlevererade vilt sprang han dit för att dricka, jag lät honom hållas en stund, avbrottet gjorde honom lite ofokuserad, då visar jag honom med sökkommando upp mot land, han vänder upp och fortsätter arbeta, lugnt och metodiskt genom resten av söket och levererar allt i hand, änder, kråkor, fasan och kanin. Därifrån följer vi skytten rakt ner mot sjön ut på en liten udde för 2 st enkelmarkeringar på vatten från båt. Det blåste ganska friskt snett utifrån vattnet mot vassen så första markeringen drev inåt ganska fort men den spikar han, kommer raskt hemåt men väljer krångligare väg upp genom trasig vass, trasslar fast lite och tappar fågeln men får upp den bra paketerad i mun igen, upp på land med omväg runt ett stort träd, känns som en mil, våra avlämningar med vilt från vatten var inte klockrena i höstas när vi gick i ide! Hela hans kropp rister av behov att skaka ur vattnet ur pälsen, det är enda gången under provet som jag verkligen jobbar hårt muntligt och med pipan för att hjälpa honom hela vägen hem utan att släppa. Då och där älskar jag min hund ännu lite mer, han försöker gå och skaka samtidigt utan att varelse skaka eller sänka huvudet och jag får även den fågeln i hand. Den sista markeringen går snett utanför båten, den kastar han sig i efter, spikar, raka vägen hem i hand och då när det är slut så tänker jag bara det jag egentligen redan vet:
Han är BÄST min Titofisen, grisen! Helt färdiga var vi förstås inte, vi fick vara passiva vid nästa hunds landmarkering, det brukar inte vara något problem, vilket det inte var nu heller. Grym känsla när domaren inför kritiken frågade: Hur kändes det där då? och jag utan att tveka svarar
- Det kändes väldigt bra!

Jag har börjat arbeta igen och i samband med det blivit intervjuad. Artikeln publicerades i vår lokaltidning Kanalen i veckan som var. Oväntat möttes jag av en stor bild av mig på framsidan när jag tömde brevlådan i onsdags. En mycket märklig känsla att se sig själv i ett sånt sammanhang - tur att man inte är kändis! Artikeln kändes helt okej, funderar på att lägga ut den här om jag får tillstånd.

Äntligen är jaktsäsongen här! Vittra och Kjelle har haft premiär i skogen med gott resultat.

Tito och jag har startat på WT igen och träningen har verkligen givit utdelning även om vi så klart fortfarande har en del att jobba med för att konkurrera tävlingsmässigt.

1A. Närsök	2. Markering	4. Dubbelruta- Markering & Dirigering			5.Walk up	Totalt
18/20	10/20		14/20	20/20	16/20	78/100

Domare i Nybörjarklass: Lotta Bergqvist, Johan Eklund, Gunilla Lefwert och Ulf Bergqvist

...Lakka & jag vinner jaktklassen--->

för att sedan avsluta Flatshowen för vår del som Reserv i Bästa tik.

10/4-08 - På skärtorsdagen röntgades Titos höfter och armbågar. Nu är resultatet registrerat hos SKK, HD GRAD A och AD som numera skrivs ED visade UA (0). Skönt!!

7/2-08 - SBaK Nordöstras Drevprovskollegie har sammanträtt
Vittras resultat från provet den 22/1-08 blev därmed också fastslaget till 1+3 Rå 46 EP

26/4-07 gick Lakka viltspår i Bassetklubbens regi för Kenneth Hellstrand i Bro.
Idag kände jag inte igen min hund! Redan när selet skulle på tänkte jag : Hur ska det här gå? Hon tappade svansen och hela hon sjönk ihop som om hon skulle få stryk. Iväg bar det iallafall om än i lite väl måttligt tempo. Hon gjorde det hon skulle men i låg fart, rundade stockar istället för att gå över och ställde sig och "funderade" på en del ställen. I stället för en tid på runt 17 minuter som jag är van vid så tog hon 32?! minuter på sig och vid spårslutet slängde hon bara ett getöga på klöven i förbigående för att sen fortsätta rakt ut mot vägen.

Hon fick en 1:a efter som hon tog sig igenom hela spåret men det var med många tankar i huvudet jag körde hem med domarens avskeds ord ringande i öronen: Ge hunden uppåttjack när ni kommer hem! Väl hemma efter att ha funderat en hel del på hur hon varit senaste månaden och pratat med en del vänner kom jag fram till att ta av hennes fästing halsband.

Finns det någon annan där ute som har erfarenhet av personlighetsförändring hos hund pga användning av Scalibor fästinghalsband? Hör gärna av er!

28/1-07 var det återigen dags att springa några vänstervarv.
Den här gången var det dock lite annorlunda eftersom jag för första gången skulle ställe en hanne, och det i valpklass I! Jag som är så trött och förvirrad på morgonen hade som mål att vara på plats kl. 8:30 eftersom vi skulle vara inne i ringen 9:30, vilket ju dessutom var en ganska snäll tid. ;-) Det är ju inte så väldigt långt till Strömsholm från Åkersberga och det jag behövde göra var att hämta upp Annette med hundar 6:30 och tanka. Redan där sprack resplanen! 6:55 var jag hos Annette och sedan kan ni ju räkna ut resten.

Först 8:26 har jag med viss hjälp manövrerat in hundbur, hundar och mig själv i ett hörn i ridhuset. Lakka var ju inget problem, hon följer alltid snällt med vid sidan men jag trodde nog att jag förberett/uppfostrat Tito bättre men... herregud vilken social herre han är =D När vi väl kom in i ringen, oborstade och svettiga (läs matte) stod vi längst bak av 16 andra goa killar och lyckades inte ens ta oss utrymme för att komma upp i ordentlig trav. Dessutom började Tito sloka ganska snabbt, så det märktes att alldeles för mycket energi gått åt redan innan. Det hade känts bättre om jag varit nybörjare nu hade jag bara min tidsoptimism att skylla på för Tito fick bra kritik.

Lakka skulle möta tolv tikar i jaktklass och var på riktigt bra humör så det kändes lovande. Hon sprang riktigt bra och gick ganska bra att ställa upp med alla fyra benen i rätt plats utan allt för mycket blodvite, bara ett plåster behövdes ;-) Efter domarens granskning var det så dags för konkurensen och vi blev invinkade i mitten och fick fortsätta. O tänka sig, vi höll hela vägen och blev placerade som nr1 med CK. Det var en väldigt skön revansch med tanke på Hammarö där vi också blev 1:a men utan CK. Så dags för vila inför bästa tik!

Det är tur för mig att en del människor känner mig och dessutom försöker hålla reda på mig!

Tack Sofia! Utan dig hade nog inte Lakka hunnit in till bästa tik med sin virriga matte.Vad gjorde hon då? Jo, ringde glädje-samtal, uppsökte toalett, fyllde på vatten OCH även handlade!! i fast förvissning om att det var gott om tid. Vi hann precis in men jag fungerar inte så bra under stress och lyckades inte visa henne lika bra som tidigare under dagen. Så här efteråt tror jag faktiskt att vi hade tagit certet om inte jag varit en sån hopplös tidsoptimist. Lakkas kritik,

Sofia, jag lovar och svär, jag skall SKÄRPA MIG.

"Tindra", Söklustens Unique Daffodil, BIM-valpII,
Ännu en gång har Lakkas dotter Tindra med husse Geir-Ove gjort väldigt bra ifrån sig i ringen. Denna gång var det Linda Edberg, Kennel Black Mica´s som på FRK Östras Flatshow dömde fram henne till 1:a av, om jag inte minns fel, 23! tikar i valpklass II. Som vanligt glömde jag kameran hemma men jag är övertygad om att jag får fler tillfällen att föreviga deras framfart.

"Tindra", Söklustens Unique Daffodil, BIR-valpII, BIS-2
Lakkas dotter Tindra for med husse Geir-Ove till Grängesberg den 12/11 och det kunde ju inte gått bättre. Synd bara att jag inte var på plats för att se "prinsessan".

Lakka och jag deltog på FRK/Östras Working Test i Sollentuna den 4/11.
Det var fem stationer och provledningen hade gått ut med förfrågan till sektionens uppfödare om de kunde stå för funktionärsskapet vid varsin station. Gensvaret hade varit väldigt bra och det fungerade även utmärkt i praktiken.

Den 7/11 åker jag iväg för att hämta hem en valp
På tisdag kväll har Annika, erbjudit sig att hämta mig och "Tito" på Arlanda så han slipper åka kommunalt hem :-). Detta blir familjens första hanhund och det skall bli väldigt spännande.

Föreläsning med Roger Markström, Working Gundogs, på Haninge BK den 21/10
Min vän, Annika Larsson, hade köpt 2 st biljetter och bjöd med mig. Tack Annika!

Hur hanterar din hund förväntan... var temat för dagen.
Roger utgick från hundens beteende ur ett biologiskt perspektiv, ett grepp som jag tror kan vara ganska kontroversiellt, i de traditionella hundkretsarna. Han gick igenom hundens språk och signaler och hur vi kan använda dessa i kommunikationen med våra hundar. Mycket tid lade han även på att beskriva de två olika individtyperna som finns, aktiva och passiva hanterare, och att man föds till det ena eller det andra. Reaktionen hos dessa individer styrs alltså av genetiska faktorer. Lägg sedan till hundens personlighetstyp som dessutom kan vara alltifrån impulsiv tiIl stillsam. Utifrån detta synsätt skulle man lättare kunna välja rätt individ i valplådan och även fostra, berika och anpassa träningen på ett bättre sätt till den hund som redan finns sen tidigare.

Jag har tidigare läst, 1 termin, Hundens Beteendebiologi 1 på Linköpings universitet. Där beskrevs hunden utifrån ett etologiskt perspektiv, alltså hur gör hunden. Här var perspektivet som jag nämnde tidigare biologiskt, alltså är frågeställningen istället varför. Det här tankesättet och hans metoder tilltalar mig och känns som en ny källa till bättre möjligheter att förstå hunden.